Mariaaa

Vi har knappt sagt ett ljud till varandra på 2 månader nu. Även fast du gjort så mkt dumt mot mej så gör det ont att det är såhär. Inte precis så att jag går runt och mår bra utav det. 
Snart kanske jag åker härifrån, kanske Holland elr Tyskland över sommaren, en annan stad till hösten, vem vet... och vi kan inte ha det såhär då, det funkar inte. Det hade varit en sak om vi inte träffats så ofta , men nu träffas vi typ varje dag.
Vet inte vad jag ska göra, för en annan sida tycker det här är bra, skönt och inte lika sårbart att vi inte pratar alls. För det du gör mot mej, krossar mej. Du bryter ner mej i småbitar sakta, jag klarar verkligen inte av att ha det så, jag vill liksom stundtals bort från allt och börja om på nytt. 
Men jag är samtidigt rädd för allt.